Känns som att lillmagen har växt nå kopiöst senaste veckorna. Storleksmässigt ligger jag väl 4 veckor plus om jag jämför med Hilda i magen.

Än så länge går det bra att jobba. Inga krämpor eller foglossning ännu! Lite vätska i benen och ansiktet dock men det var jag beredd på..
Nu blir det spikmattan ett tag då man blir sådär mysigt trött. ..
Bjuder på bilder på lillmagen när jag ändå skriver här.. första från v 19 och de andra från v 22

Hej bara vad tiden flyger iväg!
Har gått in i vecka 22 nu och igår var jag på första besöket hos bm sen rul.

Allt såg bra ut. Har ju varit så sjukt trött senaste tiden så trodde att järnvärdet var dåligt men icket.

Hb: 130
Socker grejset: 4, 5
Blodtryck: 108/58
Vikt: kollades ej
Bebis hjärtljud: låg på 140

Så gissar på att jag har haft jävligt lågt blodtryck senaste tiden, för jag har varit väldigt illamående, matt, trött och känt mig sjuk. Solklara symptom som jag alltid har när blodtrycket är i botten i flera dagat, men såklart tänkte jag intr på det iom att jag är gravid ;-)

Hilda är som så rolig. Hon pratar i ett och det blir fler och fler ord och meningar. Sen är hon äveb inne i en "min" fas där allt är hennes och samtidigt som hon säger det så kommer en så rolig och bestämd min ;-)

Hon vaknar fortfarande tidigt, nästan alltid kl 5. Allt efter det ör sovmorgon men det är ovanligt här i huset

Tiden går fort, snart så är vi halvvägs i graviditeten :-) svårt att minnas hur det var förra gången men jag upplever att det har varit lite smått jobbigare den här gången...

Senaste tre dagarna har jag tampats med ont i mageb (inte bebis magen) och konstant illamående... det kan gå över en stund men direkt jag äter något kommer det tillbaka.. och den här tröttheten , matthet, orkeslös... jag känner mig sjuk! Väntar på att bli ordentligt omkullknuffad men inget händer.. känns som att jag har brist på något, kan vara järn men först ska man ju få tag på en bm så man får komma på koll. ..

Nu ska jag passa på att sova medan Hilda sover. Bjuder på en dagsfärsk bild på magen, v20 :-)

Såg precis att det blev frågetecken istället flr hjärtan runt "total lycka", men det verkar inte gå att redigera inlägg via blogg appen så det får vara.

Så nu kan ni förstå att dessa veckor har varit tunga med diskar/ben/ischias som bråkat. Efterson att jag är gravid så gör de ingen mr röntgen så jag får gå och agera efter läkaren och sjukgymnastens utlåtande efter att ha undersökt mig. Sen har jag ju endast kunna ta paracetamol mot smärtan och inga starkare värktabletter eller smörjor... så endast panodil och spikmatta har jag haft hjälp av.. och kryckor!

Så jag har fått vara försiktig, gått och haft jävligt ont men nu är det ju bättre. Säkert för att jag har tänkt på hur jag rör mig och tar hjälp att lyfta. När det var som värst var det tal om sjukskrivning eftersom att mina arbetsuppgifter och rörelserna jag gör inte är bra för min kropp. Det är ju bra att röra på sig vid diskbråck för att få igång blodcirkulationen som stryps när diskarna trycker på nerverna.

Därför har jag inte heller velat sjukskriva mig, efterson att jag rör mig betydligt mer på jobbet än om jag skullr vara hemma, även om jag märkte att smärtan blev lindrigare när jag var ledig.

Sjukgymnasten sa att det kan ju räta till sig med tiden och nu är det ju betydligt bättre, även om smärtan och domningarna kommer tillbaka när jag är oförsiktig på jobbet.

Tror dock att jag inte kommer kunna jobba lika länge som med Hilda men det får tiden utvisa...

I torsdags var dagen vi väntat på och allt var lysande klart - Hilda ska bli storasyster och vi tvåbarnsföräldrar ? total lycka ? 4 september är krabaten beräknad, lagom till älgjakten startar så vi får hoppas att h*n tittar ut innan ;-)

Men den här gången har inte allt varit frid och fröjd som när jag väntade Hilda. Jag har mått hur bra som helst, knappt nå illamående, inte fått spy alls,inga ömma bröst, inte ssådär sjult trött - MEN jag har haft blödningar, så har hunnit göra två ul tidigare, ett i v 12 och ett i v 14 ... allt såg bra ut men oron har gnagt i mig eftersom att de i te kunnat säga varför.

Men bebis har ju stannat kvar och det är vi överlyckliga över. Nu känns det mer på riktigt och nu helt plötsligt känner jag rörelser hela tiden :-)