Idag börjar jag jobba kl 8. Det känns som fel. Min kropp har tagit semester efter de senaste dagarnas tumult.

Igår var första dagen på denna vecka som jag mådde rent ut sagt bajs! Tror det har att göra med att man varit spänd i flera dagar och chocken antagligen släppte. Jag ville bara ligga i sängen hela dagen. Jag kände mig så trött att jag skulle ha kunnat somna varsomhelst! Ansiktet värkte, huvudet gjorde riktigt ont och jag mådde illa konstant! BLÄ! Det var som att min kropp stängde av totalt och jag fick verkligen kämpa med att hålla god min hela dagen...

Idag då!? Inget illamående än så länge, men ansiktet och hela huvudet värker. Jag känner mig utvilad, men samtidigt trött!?

Jag liksom känner - ge mig något att glädjas åt, nu, direkt! Samtidigt som jag känner - låt mig sörja, må piss, för att sedan kunna  må bra på riktigt. Det kommer ta tid, det är ju trots allt min farfar, men enda farfar. Jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde när min katt (soom jag hade haft från det han var kattunge) fick tas bort. Min lilla kärlek. Det kom dock väldigt plötsligt, men jag kunde inte äta på flera veckor och gick ner med än 5 kg på 2 veckor. Grät i flera dagar och mådde riktigt piss...

Blä. Nu kom illamåendet efter en kopp kaffe. Nåja, dags att pallra sig till jobbet!