Det blev en tidig uppstigning i morse, redan 06,15. Hade bokat besiktning av mormors bil 08,10 och innan dess så skulle jag ju hinna äta frukost och gå ut med hunden. Sagt och gjort. Har en väldigt "svullen" dag idag. Ansiktet, armarna, fingrarna och fötterna är svullna och vätskefyllda :O

Efter att jag anmält mig på besiktningen, skulle jag starta bilen och köra in genom portarna, MEN! Vad tror ni då händer!? Bilen vill inte starta! Jag satt och svor för mig själv och kämpade med att få liv i vraket och tillslut tog jag mig in genom dörrarna. Jag förstod rätt fort vad felet var, eftersom att det var inte första gången den jävlats med mig. Ispropp är ordet! Pinsamt att bilen inte vill gå när man är på besiktning och hoppas att den ska vara körklar ett år till :P Den jävlades där inne också, men tillslut vaknade den till liv :)

Syrrans killes pappa jobbar där, och sa att bilen måste ha blivit rädd mitt i allt när den började fungera :P Tur var väl det :) Den gick igenom iallafall, vilket var bra. Trodde nästan den skulle få spanska flaggan :P


Kl 09,00 var det tid för LAB. Gick hyffsat fort där den här gången. Sen 09,30 hade jag tid hos Nina. Vi gick igenom mina prover och konstaterade at det var ett bra resultat den här gången. Det bästa - inget protein i urinet! och blodtrycket låg ungefär på 120/76 vilket betyder - ingen havandeskapsförgiftining på G :D
HB låg på 129 den här gången vilket är ett positivt resultat av mitt tablettätande :P

BM la märke till att jag samlar VÄLDIGT MYCKET vätska just nu, men med tanke på resultaten så är det bara fysiskt, inte sjukligt iallafall :) Kände mig som en vandrande köttbulle ;) Ont gör det också.

Det mest intressanta och halvt chockerande var ju vikten ;) har gått upp 20kg sen inskrivningen i början på juli :P 8 kg sen början på november. BM frågade om jag oroar mig för vikten, vilket jag inte gjorde den här gången, eftersom att vi lätt kunde se att några kilon är just vätska. Sen har hon ju inte sagt att det är för mycket heller, men i mina öron låter 20kg mycket. Huvudsaken är ju att bebis mår bra, och hon har sagt flera gånger att jag låg i underkant vid inskrivningen plus att jag slutade tvärt träna. Från ungefär 5 ggr/veckan till 0! Så gick upp några kilon rätt fort där... nåja... Som tur är kan jag ju faktiskt trösta mig med att mycket av vikten är ´vätska och som mest troligt kommer rinna av mig efter förlossningen.

Bebis♥ ligger fortfarande med huvudet neråt  och rumpan uppåt. Pyret har kommit en bit neråt nu, vilket hon sa kan vara ett resultat av att jag är såpass fysisk och går och står mycket - tyngdlagen ;) Pyret har lagt sig tillrätta och börjat förbereda sig. När vi lyssnade på lilla hjärtat låg h*n med ryggen på vänster sida. Hjärtljuden låg på 133 denna gång. Det är alltid lika mysigt att lyssna på lilla bebisen :)


Vi ska träffas igen om 2 veckor, 2 februari och förhoppningsvis är jag "gravidledig" då :) Hon sa att vi kommer inte ta några fler prover om det inte är något hon upptäcker vid besöken. Många brukar ta prover sista tiden, men hon sa att det skapar ett oroande och behov som inte är nödvändigt. Inget tillväxtultraljud heller som det verkar nu. Tycker det blir allt vanligare med att man får göra det, speciellt som förstföderska men men.. Förutom foglossning, lite sammadragningar och mycket vätskesamlande så är jag ju frisk som en nötkärna ;) Så kry en gravid kvinna kan vara. Men hon lät lite småoroad över mina sammandragningar och "stick" i livmodern. Dom ska jag hålla koll på och de still att de avtar efter ungefär en halvtimmes vila :)

Det kommer nog lugna sig liiiiiite efter jag slutar jobba, för det är ju ofta på jobbet jag känner av det och när jag är ute med hunden. Just nu klarar jag typ bara av att promenera 20 minuter innan det blir jobbigt. Värre är det om jag har jobbat hela dagen, då får man nästan gråta av smärtan.

Vi får se om det blir en februaribebis eller en marsbebis ♥ :) Jag längtar!!