Det blev en tidig uppstigning i morse, redan 06,15. Hade bokat besiktning av mormors bil 08,10 och innan dess så skulle jag ju hinna äta frukost och gå ut med hunden. Sagt och gjort. Har en väldigt "svullen" dag idag. Ansiktet, armarna, fingrarna och fötterna är svullna och vätskefyllda :O

Efter att jag anmält mig på besiktningen, skulle jag starta bilen och köra in genom portarna, MEN! Vad tror ni då händer!? Bilen vill inte starta! Jag satt och svor för mig själv och kämpade med att få liv i vraket och tillslut tog jag mig in genom dörrarna. Jag förstod rätt fort vad felet var, eftersom att det var inte första gången den jävlats med mig. Ispropp är ordet! Pinsamt att bilen inte vill gå när man är på besiktning och hoppas att den ska vara körklar ett år till :P Den jävlades där inne också, men tillslut vaknade den till liv :)

Syrrans killes pappa jobbar där, och sa att bilen måste ha blivit rädd mitt i allt när den började fungera :P Tur var väl det :) Den gick igenom iallafall, vilket var bra. Trodde nästan den skulle få spanska flaggan :P


Kl 09,00 var det tid för LAB. Gick hyffsat fort där den här gången. Sen 09,30 hade jag tid hos Nina. Vi gick igenom mina prover och konstaterade at det var ett bra resultat den här gången. Det bästa - inget protein i urinet! och blodtrycket låg ungefär på 120/76 vilket betyder - ingen havandeskapsförgiftining på G :D
HB låg på 129 den här gången vilket är ett positivt resultat av mitt tablettätande :P

BM la märke till att jag samlar VÄLDIGT MYCKET vätska just nu, men med tanke på resultaten så är det bara fysiskt, inte sjukligt iallafall :) Kände mig som en vandrande köttbulle ;) Ont gör det också.

Det mest intressanta och halvt chockerande var ju vikten ;) har gått upp 20kg sen inskrivningen i början på juli :P 8 kg sen början på november. BM frågade om jag oroar mig för vikten, vilket jag inte gjorde den här gången, eftersom att vi lätt kunde se att några kilon är just vätska. Sen har hon ju inte sagt att det är för mycket heller, men i mina öron låter 20kg mycket. Huvudsaken är ju att bebis mår bra, och hon har sagt flera gånger att jag låg i underkant vid inskrivningen plus att jag slutade tvärt träna. Från ungefär 5 ggr/veckan till 0! Så gick upp några kilon rätt fort där... nåja... Som tur är kan jag ju faktiskt trösta mig med att mycket av vikten är ´vätska och som mest troligt kommer rinna av mig efter förlossningen.

Bebis♥ ligger fortfarande med huvudet neråt  och rumpan uppåt. Pyret har kommit en bit neråt nu, vilket hon sa kan vara ett resultat av att jag är såpass fysisk och går och står mycket - tyngdlagen ;) Pyret har lagt sig tillrätta och börjat förbereda sig. När vi lyssnade på lilla hjärtat låg h*n med ryggen på vänster sida. Hjärtljuden låg på 133 denna gång. Det är alltid lika mysigt att lyssna på lilla bebisen :)


Vi ska träffas igen om 2 veckor, 2 februari och förhoppningsvis är jag "gravidledig" då :) Hon sa att vi kommer inte ta några fler prover om det inte är något hon upptäcker vid besöken. Många brukar ta prover sista tiden, men hon sa att det skapar ett oroande och behov som inte är nödvändigt. Inget tillväxtultraljud heller som det verkar nu. Tycker det blir allt vanligare med att man får göra det, speciellt som förstföderska men men.. Förutom foglossning, lite sammadragningar och mycket vätskesamlande så är jag ju frisk som en nötkärna ;) Så kry en gravid kvinna kan vara. Men hon lät lite småoroad över mina sammandragningar och "stick" i livmodern. Dom ska jag hålla koll på och de still att de avtar efter ungefär en halvtimmes vila :)

Det kommer nog lugna sig liiiiiite efter jag slutar jobba, för det är ju ofta på jobbet jag känner av det och när jag är ute med hunden. Just nu klarar jag typ bara av att promenera 20 minuter innan det blir jobbigt. Värre är det om jag har jobbat hela dagen, då får man nästan gråta av smärtan.

Vi får se om det blir en februaribebis eller en marsbebis ♥ :) Jag längtar!!

I morse var pälsbollarna här hemma rätt söta. Blackie hade tagit sin chans och gått och sova på Gizmos bädd. Nja, finns det hjärterum så finns det stjärterum :) Tur att de kommer så bra överens, de är som bästa kompisar. Gizmo verkar ibland tro att han är en katt när han hoppar upp i soffan, på fotpallen och ska sitta i famnen :P

Jisses vad skönt det var att slippa laga middag idag, tack för det! :) Idag är jag dessutom inne på dag 8 av 9 och imorn är sista dagen innan ledigheten :) Idag byter vi vecka, så idag är jag 33+0 :) Tiden bara springer iväg!

Har haft på mig stödtrumporna hela dagen fram tills nyss och det är såklart en skillnad. Visst känner jag av det, men fötterna svullnar inte lika mycket som om jag inte har dom. Däremot tog jag mig knappt upp ur sängen i morse. Var som att hela nedre delen av mig låst sig. Ryggen var öm som fan och samma var det framtill. Stel som bara den och öm. Jag som brukar känna mig piggast och kryast på morgonen eftersom att man vilat hela natten. Nåja.

På tisdag är det dags för BM igen + lab och en massa prover. Blodtrycket låg bra förra gången men det kan ju ha ändrats så vi skulle även passa på att ta urinprov för att kolla att det inte är någon havandeskapsförgiftning på g. Hoppas inte! Jag blir ju lite smårädd eftersom att alla krämpor och grejer har kommit rätt pang bom! BM sa ju sist att det är ovanligt att man går en hel graviditet utan att ha krämpor. Det är kroppen sätt att förbereda sig och mamman för en förlossning. För ju ondare man har, desto mer vill man ju ha ut barnet, fort som bara den :)

Har ju haft en drömgraviditet fram tills för 2 veckor sen typ. Jag har inte spytt, varit illamående, konstant trött, inga sammadragninger eller något.. fram tills nyss typ! Det började med foglossning (som blir värre), började samla vätska i ben och händer (nu är det mest under fötterna, men ibland hela kroppen) och nu i veckan har det varit väldigt ofta sammadragningar. Får stanna upp, andas och vänta så att det släpper. Häromdagen när jag var på promenad så fick jag en konstig AJkänsla där "nere". Kändes som att någon stack upp något vasst och spetsigt, typ en nl eller penna (:P) rakt i livmoderntappen. Kom sådana "stickningar" under hela promenaden!? Någon som vet vad det innebär? ont och obehagligt!


Haha, känns som att jag måste skriva ner allt så jag kommer ihåg att berätta allt åt BM. Känns som att jag vill att de kollar upp mig lite extra eftersom att jag jobbar så hårt, är igång så mycket plus har fått så mycket känningar på senaste tiden.

Mamma sa senast idag att hon tyckte min mage har sjunkit en hel del, som hon sa brukar vara ett tecken på att det närmar sig!? visst, det är ju mindre än 7 veckor kvar men mindre får det ju inte vara :P Jag har själv tyckte att den har sjunkit, plus att det är betydligt lättare att andas och så. Sen känner jag mig inte lika stor heller ;)

Nu ska jag nog lägga mig en halvtimme på spikmattan. Då sover man gott och vaknar utvilad :)

Nog om mina krämpor, Trevlig kväll!

Jag måste måste MÅSTE hitta mina stödtrumpor. Frågan är om de hjälper något när man redan har svullna fötter när man stiger upp!?

Jag vill inte vara i den formen jag var igår! Fasiken vad ont. Först då i fötterna och vaderna. Vartenda steg var en pina och ju längre dagen gick desto saktare fick jag gå eftersom att jag inte kunde gå riktigt normalt. Fick som gå på hälarna eftersom att jag var svullen under fötterna (?!) tårarna bara rann under hela promenaden med gizmo :( antagligen kom alla tårar jag velat släppa ut på jobbet, men där kan man ju fasiken inte gråta :P

Sen fick jag garanterat ihop över 12000 steg på jobbet. Min frukt är i andra änden av butiken och man jämför med mitt lagerutrymme. Sen hade vi ingen "postis" igår så då fick man ju passa posten också. Så jag hann gå till charken, lasta på mina varor, posten, tillbaka till charken, posten, charken, frukten, posten, frukten, charken osv... Verkade som att det bara var jag inne i butiken utöver de som satt i kassan.

Sen högg det till i ryggen och magen med jämna mellarum, vilket var väldigt obehagligt. Fick stanna upp flera gånger för att andas. Kanske ett tecken att jag måste ta det lugnare!? men hur lätt är det när alla andra verkar glömma bort att jag är gravid?! Visst, jag är pigg oftast och orkar med det mesta, men nu är jag fasen i 8:e månaden så klart det är tyngre... nåja.

Ska försöka ta det lugnare idag :)

Här har vi lite bilder från i söndags, då jag var i 32+3. Idag är jag 32+5 och nu är det 50 dagar kvar tills BF :)

Inatt hat jag fått sova hela 6 timmar i sträck - underbart! Känner mig tyvärr lite tröttare eftersom att jag är van att sova typ 2 timmar, vara upp en sväng, somna om och vakna igen. 6 timmars sammanhängande sömn är ovanligt för min del, så jag gissar på att det är spikmattans förtjänst -:)

Jag och Gizmo har haft lite morgonmys och nu är det dags att fixa sig till jobbet. Skulle absolut inte kunna fara på jobbet i dagsläget osminkad. Hemma och på fritiden går bra, men på jobbet så är man ändå butikens ansikte utåt och då kan man inte så helt sjuk och trashig ut :P Eftersom att jag känner mig så jäkla stor och klumpig så försöker jag kompensera det med en finare ansikte och läckert hår, så att blickarna ska dras upp mot ansiktet och inte bara på magen :)

Jag vet inte hur många gånger per dag och per vecka man får frågan "är det inte dags snart?". Är måttligt less på den frågan faktiskt. MK vet vad jag snackar om, kanske även andra gravida som gör det?! Det är oftast samma personer som påpekar det dessutom och när jag har fått frågan 5 gånger på en dag så blir oftast svaret snäsigt och något i stil med - "nej, vadå, ser  jag så jävla fet ut?. Det är FORTFARANDE 2mars som gäller. "Nej och åter nej. Skulle jag jobba isåfall? Sen blir folk chockade för att jag fortfarande jobbar men det är bäst att hålla sig sysselsatt tror jag. Sen när man säger att man ska ha i mars, då tycker alla att det är sååå jättelångt bort! Nej fan, det är typ bara 7 veckor kvar. Folk tolkar det som att man ska ha typ i mitten eller slutet av mars så nu är det viktigt att påpeka att det är 2a mars och att februari bara har 28 dagar! 

Sen att man dagligen får det påpekat att det ser ut som att man ska ha tvillingar och ska föda typ imorn, inte okey! Efter att ha fått höra det sen v23 typ av massor med folk, och endel som säger det varje dag, varje vecka är tröttsamt. Vad jämför folk med nuförtiden, har de glömt bort hur en gravid kvinna ser ut!? Alla är dessutom olika, men just en sån där grej kring vikten är känslig. I börjar var det bara kul att folk såg att man var gravid och inte fet, men nu är man rätt less. BM blir dessutom förbannad när hon hör hur folk beter sig. Att höra att man är så jäkla stor, eller att magen knappt syns kan slå bakut! Endel kanske får en spärr att de inte kan äta för de får inte gå upp nå mer, medan andra börjar överäta och proppar i sig för 3. Inget av de beteendena är hälsosamma.

Nåja, det var morgonens tankar ;) Nu är ju klockan för mycket och jag börjar på en halvtimme, gaaah!