Gårkvällen och läggningen var helt hemsk. Svullna ögon och tårar på den här mamman. Hilda är så himla mammig numera och för varje gång jag går in innan hon somnar blir det tusen gånger värre och hon skriker som att hon skulle få flera nålar stuckna i henne och spjärnar. För mig känns det såhär - hon hatar mig! Gör så ont i mig att jag, hennes mamma inte kan få henne att somna. Det är mitt fel att hon skriker. Men killen säger - det är bara för att hon älskar dig så mycket så hon hellre vill vara vaken med dig än sova.

Just då känns det verkligen inte så. Jag känner mig bara som en misslyckad mamma. Killen behövde bara gå in en gång, skrik max 1 min (då hade hon typ panikskrikit i vad som kändes en timme men kanske var 20 min) och sen sov hon. Snacka om att känna sig misslyckad :(

Hon sover numera bara en gång om dagen, vilket gör att hon aldrig vill sitta och mysa i min famn nåmera eftersom att hon är rädd för att hon ska slappna av och somna. Inge mys, ledsen mamma. På kvällen är det samma visa. Inget mys i famnen för hon vill hellre vara vaken och leka med mamma än gå och sova. Blä. Jag vill ju ha min mystid med min bebis medan hon fortfarande är liten ...

Känns som att inget jag gör är bra nog, att jag alltid borde kunna göra saker bättre, men kroppen orkar inte med. Jag är trött hela tiden. Det är godmorgon kl 5, varje morgon! Jag får aldrig sovmorgon. Alltid en massa måsten och enda egentiden är antingen sent på kvällen när alla sover eller när jag är på gymmet. Som jag förövrigt börjat få en slags hatkärlek till.

Jag mår dåligt om jag inte tränar, för jag är rädd att bli tjock igen. Eller kraftig. Jag är ingetdera just nu. Träning och maten kontrollerar ganska mycket av mitt liv just nu och jag hatar när jag får såna där knäppa tankar som jag får brottas med. Vet jag att jag ska träna, äter jag jättebra och regelbundet. Vet jag att jag inte hinner träna, så äter jag mindre kolhydrater och i regel mindre mat överhuvudtaget. Men om jag har laddat för ett träningspass men att det inte blir av  - då mår jag psykiskt dåligt eftersom att jag har ätit som att jag skulle ha tränat = mer än jag kommer förbruka den dagen... Dåligt tänk som jag måste blir av med, för vill inte hamna i samma träsk som förut.

Jag läser innehållsförtäckningen på allt jag handlar. Vet oftast hur mycket kcal det är i det jag äter. Undviket kolhydrater för det gör mig svullen. Älskar när jag kan öka på vikterna på gymmet, jag känner mig starkare och  musklerna är med synliga. Hatar att jag vet hur mycket kcal det är i det mesta ANDRA äter och vet att jag inte kan äta det. Det sätter sig direkt på magen. Hur gott det än är så är det inte värt att äta det för att jag mår så himla dåligt direkt det goda är slut och vad jag tror det gör med min kropp. Voi voi. Gillar min kropp nu och vill inte tillbaka till den gamla...

Min träning senaste månaderna och resultatet av den är väl det enda jag på senaste tiden kan verkligen säga att jag har gjort bra. Där ser jag resultat och jag har nått mitt mål! Ändå vill jag se om jag klarar lite till, gå ner några kg till och få synliga magmuskler. Jag jobbar på tänket, det gör jag, men ibland tar det helt över...

Dags att se en film och sussa sen. Uppstigning om mindre än 7 timmar! Godnatt!