Jag kämpar på! Har haft värkar i sen i morse som kommit ganska regelbundet med 10 minuters mellanrum och varat i över 1 minut. Det är liksom på klockslaget som dom kommer! Nu har det varit lite mindre, typ 8-9 minuter mellan men de gör betydligt ondare nu. Man känner när de kommer smygande och sen har de en sån där "topp" som gör så jävla ont att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen!
Tidigare hade jag ont i både magen och ryggen men nu är det mest ryggen som tar stryk! Börjar känna mig trött. Har försökt vila lite men sova är omöjligt. Jag tror jag ska göra ett till försök, men först en varm dusch :) Brukar bli rätt sömnig när jag duschar varmt länge ;)
och nej, jag har inte ringt till förlossningen ännu... avvaktar...
Ett samtal senare... (21:43)
Efter någon timme med onda värkar så beslutade jag mig för att ringa förlossning för att få lite råd. Eftersom att jag har haft rätt regelbundna värkar i 12 timmar som senaste timmarna kommit med 8 min mellanrum och hllt i sig över 1 minut, så tyckte hon att det lät som att förlossningen var nära nu. Hur nära det är i deras ögon har jag ingen aning om :P Några timmar, eller någon dag? Iallafall. Ska ringa igen när det börjar vara 5 minuter mellan.
Tillsvidare får jag köra på panodil, spikmattan en stund varvat med vetekudden. Så hoppas jag att jag får lite sömn också, men just nu känns det långt borta. Blev lite sömnig efter duschen och en stund på spikmattan men när värken når sin topp vet jag inte riktigt hur/vad/var jag ska bete mig!! :P
Man känner när man har värka - jo tack, jag har märkt det! De sammandragningar jag haft under graviditeten är så långt från det här... stor skillnad!
Nåja. Ska försöka få i mig lite kvällsmat innan sätter igång med projekt värma :)
Njut av er sömn!!
Kommer ihåg hela dagen så väl, så det känns som att det var igår. Det pirrar i hela kroppen när jag tänker tillbaka... Regelbundna värkar direkt jag steg upp som allteftersom kom tätare och gjorde mera ont. Ungefär 24timmar tog det från det att jag kände första värken tills lilla älskade trollet föddes
Jag kan sakna det. Längtan, väntan, förhoppningar, spänningen och den fantastiska känslan av att MIN kropp har burit ett barn, fött ett barn ... wow..