Puh. Ikväll började vi med projekt få Hilda att somna i sin egen säng. Jag har gruvat mig för det för vi har testat många gånger tidigare. De senaste månaderna har hon somnat i våran famn och sen har vi lagt ner henne i sängen.

När hon var lugn, la jag ner henne i sängen och sa godnatt, nu är det natt och nu ska vi sova. Jag lämnade inte rummet, utan la mig i sängen där, höll för öronen och kollade på klockan. I början höll hon mest på att gå runt i sängen, småskrika, tyst emellanåt, kasta sin snutte på golvet. Jag hade bestämt mig att inte ta upp henne förrän det liksom var nästan panikskrik och då inte direkt heller. Lugnade henne, la ner henne i sängen och så var det skrik och gråt igen...

Det slutade med att jag satt på golvet bredvid sängen, strök henne på benen medan hon stod upp. Tillslut satte hon sig ner och borrade in sitt ansikte i sin snutte, la sig på mage snyftandes och somnade. Hela tiden strök jag henne på benet och fortsatte en stund efter att hon lagt sig ner för att försäkra mig om att hon sov...

Det tog "bara" 40 minuter, så det var ju bättre än väntat! Hade ju ställt in mig på 2-3timmar :P Men fasen vad ont i hjärtat det gjorde, och såhär efteråt kommer tårarna. Fast undertiden hade jag bestämt mig för att vara stark, bestämd men samtidigt lugn och kärleksfull... Hoppas det går ännu lättare imorn.. Alla gör ju olika och metoderna fungerar ju olika eftersom att alla barn är olika, det gäller ju att testa sig fram :)

Idag har E varit ledig, så jag har hunnit med ett tungt benpass på förmiddagen, varit ute på en prommis med Hilda i pulkan och sällskap av E och Rambo. Lagat en massa god och nyttig mat. Handlat och druckit en massa kaffe.

Imorgon åker vi till Kalix för mammaträff, ska bli kul för nu var det ett tag sen vi sågs :)